20 lines
1.3 KiB
Markdown
Executable File
20 lines
1.3 KiB
Markdown
Executable File
I fritt rum (vakuum) och även ungefär i luft kan våglängd ($\lambda$) och frekvens ($f$), som vi har lärt oss, räknas om till varandra med hjälp av ljushastigheten i vakuum ($c$):
|
|
|
|
$\lambda = \dfrac{c}{f}$
|
|
|
|
För ledningar, inklusive antenntrådar, där vågor bildas kan man inte använda ljushastigheten i vakuum, utan behöver en korrektionsfaktor, den så kallade förkortningsfaktorn $k_\mathrm{v}$, som ofta ligger i storleksordningen $\qty{95}{\percent}$, alltså $\num{0,95}$. Den anger hur mycket långsammare utbredningen sker *längs en viss ledning* jämfört med i fritt rum, och multipliceras med ljushastigheten i vakuum:
|
|
|
|
$\lambda_\mathrm{ledning} = k_\mathrm{v} \cdot \dfrac{c}{f}$
|
|
|
|
Förkortningsfaktorn är alltså förhållandet mellan utbredningshastigheten längs en ledning och utbredningshastigheten i vakuum.
|
|
|
|
---
|
|
|
|
Korrektionsfaktorn beror bland annat på tråddiametern, trådens isolering (dielektrikum) och omgivningens inverkan.
|
|
|
|
<indepth>
|
|
Som vi kommer att se spelar för förkortningsfaktorn hos en *koaxialkabel* bara det använda dielektrikumet roll, och kabelns övriga geometri (t.ex. diameter) kan försummas.
|
|
</indepth>
|
|
|
|
Eftersom korrektionsfaktorn ofta är ca $\num{0,95}$ (alltså $\qty{95}{\percent}$) behöver antenner ofta kortas med cirka $\qty{5}{\percent}$ för att bli resonanta.
|