19 lines
1.5 KiB
Markdown
Executable File
19 lines
1.5 KiB
Markdown
Executable File
Kortvågsmottagare kan lätt överstyras av starka signaler, särskilt i mottagarens ingångsdel inklusive första blandaren. Det märks genom att den önskade signalen låter förvrängd och obegriplig.
|
|
|
|
---
|
|
|
|
För att undvika det kan transceivrar ha en inkopplingsbar dämpare (även kallad *attenuator*). Den dämpar ingångssignalerna med ett bestämt värde, så att mottagaringången inte längre överstyrs. Dämparen minskar kraftigt inflytandet från oönskade starka signaler på svagare nyttosignaler. Figur [ref:e_daempfungsglied] visar en extern dämpsats. Figur [ref:e_att_blockschaltbild] visar dämpsatsernas blocksymboler. Det finns en så kallad T- och en $\pi$-variant. Den exakta kopplingen går vi igenom i HAREC-delen.
|
|
|
|
<margin>
|
|
[photo:199:e_daempfungsglied:En dämpsats]
|
|
[picture:1054:e_att_blockschaltbild:Förförstärkare i en superheterodynmottagare]
|
|
</margin>
|
|
|
|
---
|
|
|
|
Tvärtom är det med signaler i högre frekvensområden (VHF och högre). Där dämpas signalerna ofta redan i matarledningen till apparaten och bör därför vid behov förstärkas av en *förförstärkare*, som helst bör sitta direkt vid antennen. Förförstärkaren kompenserar då kabelförlusterna. Vid sändning måste förförstärkaren kunna kopplas bort (PTT-styrd), och vid mottagning bör den vid behov kunna stängas av, så att starka lokala signaler inte överstyr mottagaren.
|
|
|
|
<margin>
|
|
[picture:839:vorverstaerker_daempfungsglied_amp:Förförstärkare i en superheterodynmottagare]
|
|
</margin>
|