1.9 KiB
Executable File
I varje hushåll och vid varje amatörradiostation finns en mängd elektriskt ledande föremål. Det kan vara jordledningar, vattenrör, värmerör, koaxialkablar, metallhöljen med mera. Fel i elektriska anläggningar, misstag vid arbete på elinstallationer, statisk uppladdning, blixtnedslag och liknande kan göra att ledarna oväntat får en potential. Mellan de olika ledarna ger det potentialskillnader. Vid beröring kan man utsättas för farliga spänningar. Man kan åtgärda detta genom att koppla ihop alla ledande delar i ett rum eller område. Då skapar man en potentialutjämning och skyddar personer mot elektriska stötar. Förbindelserna måste ha låg resistans för att potentialskillnader säkert ska undvikas.
Vi jordar stationens apparater för att säkert leda bort främmande potentialer. Ändå kan obehagliga överraskningar inträffa. Högfrekvens söker sig gärna egna vägar när den får chansen.
Om sändarens hölje ansluts med en separat ledning till potentialutjämningsskenan i källaren kan ledningens längd på vissa amatörradioband vara λ/4 av den utsända våglängden, eller en udda multipel av den. Jordledningen är då i resonans med sändningsfrekvensen.
Eftersom ledningens ände är jordad kan ingen spänningsbuk bildas där. Den bildas i stället i början, alltså där jordledningen är ansluten till sändaren. Därför ligger det en hög spänning på höljet, beroende på sändareffekten. Vid beröring får man en elektrisk stöt eller brännskador.
Radioamatörer säger att höljet är ”hett”. Man ryggar tillbaka, på samma sätt som när man tar på en het spisplatta.
Vad gör man om en separat jordledning är i resonans med sändningsfrekvensen? Man kan ändra ledningens längd så att resonans inte uppstår på något av amatörradiobanden. Vid behov måste en befintlig jordledning förlängas.