1.6 KiB
Executable File
1.6 KiB
Executable File
Leds en elektrisk svängning till en antenn, så strålar den ut en radiovåg. Radiovågor hör, precis som ljus, till de elektromagnetiska vågorna [index:Elektromagnetisk våg] och utbreder sig därför med ljusets hastighet [index:Ljushastighet]. Den är – i så kallat fritt rum, där det inte finns några hinder – ungefär \num{300000} kilometer per sekund.
Radiovågor består av vågberg och vågdalar. Ju högre vågbergen och ju djupare vågdalarna är, desto starkare är radiosignalen. I det sammanhanget talar man om fältstyrka [index:Fältstyrka]. Höjden på ett vågberg eller djupet på en vågdal kallas, precis som för den elektriska svängningen, amplitud.
Elektromagnetiska vågor återges gärna som en *ögonblicksbild*. Ögonblicksbilder ser först ut precis som de oscillogram vi redan har gått igenom. Men de visar något annat! Medan man i ett oscillogram ser hur spänningen ändras över tid, visar en ögonblicksbild bara en enda tidpunkt, just ett ögonblick. Man kan avläsa hur fältstyrkan ändras med avståndet. Det gäller att noga se på märkningen av den vågräta x-axeln. I oscillogrammet står där $t$ för tiden (latin tempus), medan det i ögonblicksbilden står ”plats”. Man ska inte låta sig luras av ögonblicksbildens framställning att tro att den elektromagnetiska vågen dansar upp och ned i rummet. På den lodräta y-axeln visas ingen utböjning i rummet uppåt eller nedåt, utan fältstyrkan. Ju längre kurvan ligger från nollinjen, desto större är fältstyrkan.