1.9 KiB
Executable File
Oscillatorer är ett av de viktigaste kretselementen inom amatörradio. De är så att säga hjärtat i varje radio. Oscillatorer alstrar högfrekventa svängningar i sändare och mottagare. Det finns flera sätt att realisera oscillatorer tekniskt.
[include:applet_schwingkreis]
Den enklaste formen av oscillator är den så kallade LC-oscillatorn, som som frekvensbestämmande element har en svängningskrets (bestående av en spole och en kondensator), som vi lärde känna i föregående kapitel.
LC-oscillatorer har nackdelen att deras frekvensbestämmande komponenter (L och C) kan ändras kraftigt med temperaturen, vilket kan ge stora frekvensavvikelser.
Enligt formelsamlingen är formeln för svängningsfrekvensen (Thomsons svängningsformel):
f_0 = \frac{1}{2\pi \sqrt{L\cdot C}}
En LC-oscillators frekvens ändras om kondensatorns eller spolens värde ändras, till exempel på grund av temperaturpåverkan. Hur det påverkar frekvensen kan man se i formeln: Vid ökande kapacitans hos kondensatorn eller ökande induktans hos spolen minskar svängningskretsens frekvens. Omvänt ökar frekvensen vid minskande kapacitans eller induktans.
Temperaturförändringens hastighet bestämmer också hur snabbt en oscillators frekvens ändras. Frekvensen ändras dock inte språngvis, eftersom termiska effekter alltid har en viss tröghet. En oscillator som utsätts för varierande temperatur ändrar därför oftast frekvens långsamt åt det ena eller andra hållet.
En betydligt mer frekvensstabil oscillatortyp är kristalloscillatorn. Här används en kristall som frekvensbestämmande komponent, vars resonansfrekvens bara i mycket liten utsträckning beror på temperaturen (jämfört med LC-oscillatorer).
För att undvika oönskad utstrålning bör oscillatorer och buffertsteg alltid skärmas så bra som möjligt. Det kan till exempel ske genom att bygga in oscillatorn i ett jordat metallhölje.