1.2 KiB
Executable File
Vi har redan lärt oss om olika utbredningssätt:
- direktvåg: rätlinjig utbredning från sändare till mottagare (t.ex. vid fri sikt)
- rymdvåg: utbredning via brytning i områden med fria elektroner i jonosfären
- markvåg: utbredning längs jordytan
Markvågen växelverkar med marken och kan därigenom gå parallellt med jordytan, det vill säga följa jordens krökning. Det fungerar bättre ju lägre frekvensen är och ju bättre marken leder; dessutom måste vågen vara vertikalt polariserad. Markvågen följer alltså jordkrökningen och går bortom den geografiska horisonten. Den dämpas mer i högre frekvensområden än i lägre.
Därför är det här utbredningssättet framför allt relevant på lång- och mellanvåg, där markvågens räckvidd är flera hundra kilometer – varje sändare man hör där på dagen tar man emot via markvågen. Mot högre frekvenser når den visserligen fortfarande bortom den geografiska horisonten, men räckvidden minskar snabbt, varför den på kortvåg bara har viss betydelse på de lägre banden, t.ex. \qty{160}{\meter}.