1.9 KiB
Executable File
I den övre delen av jordens atmosfär finns jonosfären [index:Jonosfären]. Den har stor betydelse för vågutbredningen på kortvåg.
Solens strålning skapar elektriskt laddade partiklar i jonosfären. Elektromagnetiska vågor bryts (refrakteras) mot dessa laddade partiklar och leds därigenom tillbaka mot jorden (figur [ref:n_ionosphaere]). Så kan man på kortvåg nå stora räckvidder och få förbindelser över hela världen. Radiovågor som bryts i jonosfären kallas rymdvåg [index:Rymdvåg] – till skillnad från markvågen [index:Markvåg], som följer jordkrökningen men oftast inte når lika långt som rymdvågen.
[picture:732:n_ionosphaere:Brytning i jonosfären]Utbredningsförhållandena växlar med dygn och årstid. En avgörande inverkan på kortvågsutbredningen har den elvaåriga solcykeln [index:Solcykel]. Vid cykelns maximum uppträder särskilt många så kallade solfläckar [index:Solcykel:Solfläckar] (figur [ref:n_ionosphaere_sonnenflecken]). Solen sänder då ut särskilt mycket elektromagnetisk strålning och materia och påverkar jonosfären, och därmed radioförhållandena, kraftigt.
[picture:729:n_ionosphaere_sonnenflecken:Antalet solfläckar, som varierar över den elvaåriga solcykeln]Vid radiotrafik på kortvågsbanden kan en så kallad död zon [index:Död zon] uppstå. Med det menas avstånd som är för långa för markvågen och för korta för rymdvågen (figur [ref:n_ionosphaere_tote_zone]). Det leder ofta till att man bara kan höra en av stationerna i en pågående förbindelse, eftersom den andra befinner sig i den döda zonen. Då kan man felaktigt få intrycket att en frekvens är ledig.
[picture:741:n_ionosphaere_tote_zone:Den döda zonen, som är för långt bort för markvågen och för nära för rymdvågen.] \newpage