SuperminarenandClaude Sonnet 5.5
f7fa8cfbc1
- Sections and slides rewritten in Swedish; German law and institutions replaced by Swedish/CEPT/ITU equivalents (PTS, SSA, PTSFS 2025:1, SSMFS 2008:18), unverified statements marked "% TODO VERIFY" - New toc: INSTEG, HAREC, UPPGRADERING; section idents are Swedish (see ident-map.tsv) - Exam-question tags, BNetzA question pool, solutions and the German SWL course removed - Static pages, snippets, applets, READMEs and image alt-texts translated - TikZ labels translated; SVG drawings regenerated (drawing 689 still fails to build upstream: it references a missing photo) - Changed from the original: not endorsed by DARC e.V., SSA or PTS Co-Authored-By: Claude Sonnet 5.5 <[email protected]>
3.5 KiB
Om man riktar den ena delen av en dipol lodrätt uppåt och den andra parallellt med marken får man en ”Up- and Outer”-antenn (figur [ref:n_up_and_outer]). Den lodräta delen av antennen kallas strålare, den vågräta delen radial eller motvikt.
[picture:659:n_up_and_outer:Up- and Outer-antenn] Även om den lodräta delen av vertikalantenner som Up- and Outer-antennen kallas *strålare* betyder det inte att den är den enda delen av antennen som avger radiovågen. Radiovågen avges i stället av hela konstruktionen, bestående av strålare och motvikt. Bara vid vissa konstruktioner bestäms den utstrålade vågen nästan helt av strålaren, till exempel hos en groundplane med horisontella och exakt symmetriskt placerade motvikter. Men även hos dessa antenner kan ett så kallat ”närfält” med höga fältstyrkor bildas vid motvikterna. Därför ska radialerna alltid räknas med när man bedömer skyddsavstånd.Up- and Outer-antennen hör till de så kallade vertikalantennerna, eftersom strålaren är riktad lodrätt (vertikalt). Liksom hos dipolen är de båda delarna av Up- and Outer-antennen tillsammans \lambda{} / 2 långa, alltså en halv våglängd. Strålaren och motvikten är därför var för sig \lambda{} / 4 långa.
Om den radial som löper parallellt med marken mångfaldigas uppstår en groundplane-antenn, som ofta används inom amatörradion.
Man kan också ersätta radialen på en Up- and Outer-antenn med jorden. Då får man den marconiantenn som visas i figur [ref:n_marconi_antenne]. Motvikten, alltså antennens andra del, bildas nu av jorden, som i idealfallet leder mycket bra. I kopplingsscheman används symbolen i figur [ref:n_schaltzeichen_erde] för jord.
[picture:669:n_marconi_antenne:Marconiantenn] [picture:544:n_schaltzeichen_erde:Symbol för jord] I praktiken är det ibland inte helt enkelt att få en bra förbindelse mellan antennkabeln och *jorden*. I enklaste fall använder man en jordspett: en metallstav stoppas ned i marken och ansluts till antennkabeln i stället för radialen. Något mer arbetskrävande, men ofta effektivare, är att till exempel gräva ned många trådar i marken och lägga ut dem som radialerna på en groundplane runt antennen. På så sätt får man en god jordförbindelse som även fungerar för högfrekvens.Liksom hos Up- and Outer-antennen är marconiantennens vertikala strålare \lambda{} / 4 lång. Eftersom jorden används i stället för en motvikt kan man också beskriva marconiantennen som en ”mot jord matad $\lambda{} / 4$-vertikalantenn”.
Både groundplane- och marconiantennen strålar jämnt åt alla väderstreck. Därför kallas dessa två antenner också ”rundstrålande antenner”. Till skillnad från riktantenner lämpar sig rundstrålande antenner för att nå radioamatörer eller repeatrar i olika riktningar runt omkring. En riktantenn skulle behöva riktas om hela tiden.
För att en rundstrålande antenn ska fungera bra bör den placeras så högt och så fritt åt alla håll som möjligt. Bästa placering är därför på en hög mast som sticker upp över omgivande byggnader och träd, eller på hustaket.
*Magnetfotsantenner* används för övrigt gärna för mobil radiotrafik på biltaket. Biltaket bildar då, liksom jorden hos marconiantennen, motvikten. Radiotrafik från motorfordon går vi igenom närmare i kapitlet om installation i fordon.