SuperminarenandClaude Sonnet 5.5
f7fa8cfbc1
- Sections and slides rewritten in Swedish; German law and institutions replaced by Swedish/CEPT/ITU equivalents (PTS, SSA, PTSFS 2025:1, SSMFS 2008:18), unverified statements marked "% TODO VERIFY" - New toc: INSTEG, HAREC, UPPGRADERING; section idents are Swedish (see ident-map.tsv) - Exam-question tags, BNetzA question pool, solutions and the German SWL course removed - Static pages, snippets, applets, READMEs and image alt-texts translated - TikZ labels translated; SVG drawings regenerated (drawing 689 still fails to build upstream: it references a missing photo) - Changed from the original: not endorsed by DARC e.V., SSA or PTS Co-Authored-By: Claude Sonnet 5.5 <[email protected]>
1.7 KiB
För att slippa bygga och ställa in en separat oscillator för varje frekvensområde i flerbandssändare inom amatörradio använde man förr principen frekvensmultiplikation. Då drev man en stabil oscillator på frekvensen för det lägsta bandet (t.ex. \qty{3,5}{\mega\hertz}), vars utsignal sedan omsattes med hjälp av frekvensmultiplikatorer till de önskade amatörradiobanden. Det är en fördel att de enskilda frekvensbanden står i fasta förhållanden till varandra (t.ex. \qty{3,5}{\mega\hertz}, \qty{7}{\mega\hertz}, \qty{14}{\mega\hertz} osv.) och för det mesta är heltalsmultipler av det lägsta bandet. Därmed hamnar också övertoner åter inom ett amatörradioband, vilket tillsynsmyndigheter gärna ser för att undvika att andra tjänster störs av övertoner. Generellt är det enklare att konstruera och bygga oscillatorer med hög stabilitet på låga frekvenser än på höga frekvenser.
Figur [ref:n_f_vervielfacher] visar blockschemat för en frekvensmultiplikator med faktorn 2, där ingångsfrekvensen \qty{3,5}{\mega\hertz} höjs till \qty{7}{\mega\hertz}. En frekvensmultiplikator utgörs vanligen av en olinjäritet (t.ex. en diod) som medvetet alstrar övertoner av ingångssignalen, ur vilka man sedan väljer ut den önskade multipelfrekvensen med ett bandpassfilter.
Ofta använder man en kedja av frekvensmultiplikatorer för att nå önskade multiplikationsfaktorer. Vid seriekoppling av multiplikatorer multipliceras de enskilda faktorerna med varandra. Omvänt kan en sådan koppling förstås också räknas baklänges. Då måste man dividera med motsvarande delfaktorer.