- Sections and slides rewritten in Swedish; German law and institutions replaced by Swedish/CEPT/ITU equivalents (PTS, SSA, PTSFS 2025:1, SSMFS 2008:18), unverified statements marked "% TODO VERIFY" - New toc: INSTEG, HAREC, UPPGRADERING; section idents are Swedish (see ident-map.tsv) - Exam-question tags, BNetzA question pool, solutions and the German SWL course removed - Static pages, snippets, applets, READMEs and image alt-texts translated - TikZ labels translated; SVG drawings regenerated (drawing 689 still fails to build upstream: it references a missing photo) - Changed from the original: not endorsed by DARC e.V., SSA or PTS Co-Authored-By: Claude Sonnet 5.5 <[email protected]>
2.7 KiB
I början av det här kapitlet behandlade vi dipolen som grundform för alla antenner. Halvvågsdipolen strålar radiovågor vinkelrätt mot trådens riktning. Andra antennformer kan, beroende på konstruktion, stråla sina radiovågor företrädesvis i en eller flera riktningar och i stället mindre i andra riktningar:
- En groundplane-antenn strålar nästan jämnt åt alla väderstreck, men inte uppåt eller nedåt.
- Hos en Yagi-Uda-antenn samlas radiovågorna framåt i en stråle som hos en ficklampa och minskas i alla andra riktningar.
De gränsvärden för exponering för elektromagnetiska fält som gäller för skydd av personer måste en sändaranläggning hålla i alla riktningar. Om gränsvärdena hålls på ett visst avstånd från antennen i den riktning där den strålar starkast, hålls de på samma avstånd också i alla andra riktningar. Därför är vi särskilt intresserade av riktningen för starkast utstrålning. Denna kallas huvudstrålriktning.
Hur starkt en antenn strålar i sin huvudstrålriktning uttrycks med förstärkningsfaktorn i förhållande till halvvågsdipolen. Den anger hur mycket bättre en antenn strålar i sin huvudstrålriktning jämfört med en halvvågsdipol. En förstärkningsfaktor på \num{2} jämfört med halvvågsdipolen betyder till exempel att en antenn strålar dubbelt så starkt i huvudstrålriktningen som en halvvågsdipol i sin huvudstrålriktning.
För att ange hur mycket en konkret antenn strålar i huvudstrålriktningen när man matar in en bestämd sändareffekt multiplicerar man sändareffekten med den på halvvågsdipolen refererade förstärkningsfaktorn. Då får man den effektiva utstrålade effekten, som oftast förkortas ERP (från engelskans ”effective radiated power”). Matar vi till exempel in en sändareffekt på \qty{5}{\watt} i en antenn med förstärkningsfaktorn \num{2} jämfört med halvvågsdipolen blir den utstrålade effekten \qty{10}{\watt} ERP.
Riktantenner kan ha mycket större förstärkningsfaktorer. En Yagi-Uda-antenn med 9 element kan till exempel lätt nå en förstärkningsfaktor på \num{10} eller mer jämfört med halvvågsdipolen. Matar man in t.ex. \qty{100}{\watt} i en sådan antenn är den utstrålade effekten redan \qty{1000}{\watt} ERP eller mer!