Files
50ohm-contents-dl/contents/sections/bias_t.md
T
SuperminarenandClaude Sonnet 5.5 f7fa8cfbc1 Swedish adaptation: Instegscertifikat and HAREC content
- Sections and slides rewritten in Swedish; German law and institutions replaced by
  Swedish/CEPT/ITU equivalents (PTS, SSA, PTSFS 2025:1, SSMFS 2008:18), unverified
  statements marked "% TODO VERIFY"
- New toc: INSTEG, HAREC, UPPGRADERING; section idents are Swedish (see ident-map.tsv)
- Exam-question tags, BNetzA question pool, solutions and the German SWL course removed
- Static pages, snippets, applets, READMEs and image alt-texts translated
- TikZ labels translated; SVG drawings regenerated (drawing 689 still fails to build
  upstream: it references a missing photo)
- Changed from the original: not endorsed by DARC e.V., SSA or PTS

Co-Authored-By: Claude Sonnet 5.5 <[email protected]>
2026-10-10 15:03:03 +02:00

3.1 KiB

Förstärkare eller mottagarkonverterare monterade vid antennen behöver en likspänningsmatning. För att slippa en extra matningsledning kan matningsspänningen överföras via koaxialkabeln, parallellt med HF-signalen, utan att de båda signalerna stör varandra. För att mata in likspänningen i koaxialkabeln används därför ett fjärrmatningsfilter eller, på engelska, BIAS-T. Figur [ref:a_qo100_bias_t] visar en QO-100-station med BIAS-T för spänningsförsörjning av förförstärkaren (LNB).

[picture:1080:a_qo100_bias_t:QO-100-station med BIAS-T för spänningsförsörjning av LNB:n]

Tekniskt kan detta, som figur [ref:a_bias_t] visar, realiseras med en mycket enkel koppling. BIAS-T består förutom anslutningarna bara av två kondensatorer och en induktans. Denna koppling har vi redan träffat på vid MMIC, vars matningsspänning matas in via utgången med en BIAS-T.

[picture:399:a_bias_t:Fjärrmatningsfilter (BIAS-T)]

En BIAS-T känner man igen på att HF-signalen på ena sidan förs till mottagaren (RX), medan en förförstärkare eller mottagarkonverterare (LNA) är ansluten på andra sidan. Dessutom matas en matningslikspänning in via DC-anslutningen. Likspänningen når via induktansen koaxialkabelns innerledare och försörjer så den anslutna LNA:n. Induktansen är då högohmig för högfrekvens, så att HF-signalen inte rinner ut i spänningsförsörjningen.

Kopplingskondensatorn C_1 förhindrar att den inmatade likspänningen når mottagaringången. Utan kondensatorn C_1 skulle matningsspänningen kunna kortslutas mot jord.


Induktansen tjänar till att mata in matningslikspänningen i ledningen, medan den utgör ett högt motstånd för högfrekvens. Därigenom kan likspänningen nå LNA:n utan att HF-signalen rinner ut i spänningsförsörjningen. Kondensatorn C_2 leder kvarvarande högfrekvenskomponenter till jord. Det förhindrar att HF-signaler kopplas in i spänningsförsörjningen.

[photo:288:a_Bias T Platine:BIAS-T-kretskort - skapat med KiCAD] Så här kan den praktiska realiseringen av det visade kopplingsschemat som kretskort se ut. $C_2$ och $C_3$ är avkopplingskondensatorer för olika frekvensområden, så att funktionen säkerställs över ett stort frekvensområde. $L_1$ används för att tillföra likspänningen och måste dimensioneras särskilt för lastströmmen. Avkopplingskondensatorn $C_2$ på likspänningssidan ska undertrycka HF-spänning. Den måste väljas så att den vid HF-nyttofrekvensen har en reaktans under 1 ohm.

Spolen mellan DC-sidan (likspänningssidan, t.ex. \qty{12}{\volt}) och HF-sidan (t.ex. \qty{10}{\giga\hertz} mottagningssignal) ska inte släppa igenom högfrekvenskomponenter till DC-sidan. Det är därför en drosselspole, som måste vara högohmig vid nyttofrekvensen (t.ex. X_L = \qty{10}{\kilo\ohm}). Genom drosselspolen flyter matningsströmmen till förförstärkaren eller konverteraren (LNA). Drosselspolens trådtjocklek måste vara så stor att likströmmen inte värmer drosselspolen. Med andra ord: spolen måste ha motsvarande strömbelastbarhet.