Till skillnad från talöverföring kräver många digitala överföringsmetoder (digimodes) bara mycket liten bandbredd. Medan talsignaler i SSB typiskt upptar en bandbredd på cirka $\qty{2,4}{\kilo\hertz}$ klarar digimodes sig med betydligt smalare frekvensområden. Till exempel behöver BPSK31 bara cirka $\qty{31,25}{\hertz}$ bandbredd, medan FT8 klarar sig med omkring $\qty{50}{\hertz}$. De signaler som skapas vid digimodes moduleras på kortvåg vanligen också i SSB. HF-bandbredden hos den utsända signalen motsvarar då exakt LF-bandbredden hos digimoden.
Inom den vanliga SSB-mottagningsbandbredden på cirka $\qty{2,4}{\kilo\hertz}$ kan flera sådana smalbandiga digimode-signaler tas emot samtidigt.
[picture:718:e_digimode_ssb_empfang_mehrerer_digimodes:Vattenfallsdiagram från mottagning av flera digimode-signaler inom SSB-bandbredden på 2,4 kHz. Varje kolumn är överföringen av en annan signal]
Rent räknemässigt ryms i en SSB-bandbredd på $\qty{2,4}{\kilo\hertz}$ upp till 48 FT8-signaler ($\frac{\qty{2400}{\hertz}}{\qty{50}{\hertz}}$) eller till och med upp till 76 BPSK31-signaler ($\frac{\qty{2400}{\hertz}}{\qty{31,25}{\hertz}}$). På datorn kan man sedan antingen välja ut en enskild digimode-signal eller – beroende på programvara – avkoda en mängd av dessa signaler samtidigt. Just denna höga spektrala effektivitet gör smalbandiga digimodes särskilt attraktiva för amatörradiodrift.
---
Slow-Scan Television (SSTV) är överföring av stillbilder med hjälp av digitaliserade bilddata. Bilderna överförs rad för rad, vilket tillåter en jämförelsevis låg överföringshastighet. Det finns olika SSTV-metoder som bland annat skiljer sig i upplösning, färgdjup och överföringstid. En väsentlig fördel med SSTV är den låga bandbredd som behövs: den ligger typiskt under $\qty{3}{\kilo\hertz}$ och motsvarar därmed ungefär bandbredden hos en SSB-talsignal. Därför kan SSTV också användas på kortvågsbanden och är särskilt lämpligt för världsomspännande bildöverföring inom amatörradion. Figur [ref:e_digimode_ssb_sstv] visar en typisk SSTV-bild.
Till skillnad från detta står Amateur Television (ATV), där rörliga bilder – alltså riktig television – överförs. På grund av den betydligt större informationsmängden kräver ATV en väsentligt större bandbredd, typiskt flera megahertz, ofta $\qty{6}{\mega\hertz}$ eller mer. Därför går ATV inte att genomföra på kortvågsbanden och används först i högre frekvensområden, oftast från $\qty{70}{\centi\meter}$-bandet och uppåt eller t.ex. i $\unit{\giga\hertz}$-området via QO-100. Där finns tillräckligt breda frekvensområden för att ge den bandbredd som rörliga bilder kräver.
[photo:84:e_digimode_ssb_sstv:Bekräftelse på en SSTV-förbindelse från SA7ABC till SM5XYZ med RST 575 och dessutom den ursprungligen mottagna bilden]