Vid informationsöverföring skiljer man i princip mellan *analoga* och *digitala* metoder. Digital betyder att något sker i steg, alltså bara kan anta vissa bestämda värden och inte känner till några värden där emellan (figur [ref:n_digital_einleitung_digitales_signal]). Analog står däremot för att något är kontinuerligt, alltså kan anta även godtyckliga mellanvärden (figur [ref:n_digital_einleitung_analoges_signal]).

<margin>
[picture:411:n_digital_einleitung_digitales_signal:Digital signal (stegad)]
</margin>

<margin>
[picture:408:n_digital_einleitung_analoges_signal:Analog signal (kontinuerlig)]
</margin>

I radio kan en digital överföring uppnås till exempel genom att den sända bärvågens amplitud bara sätts till vissa nivåer, till exempel $\qty{25}{\percent}$, $\qty{50}{\percent}$, $\qty{75}{\percent}$, $\qty{100}{\percent}$ av maxstyrkan, men inte däremellan. Många överföringsmetoder som är vanliga i vardagen arbetar numera digitalt, till exempel WLAN, LTE eller DVB.

%<indepth>
%Fördelen med digitala metoder är att små fel vid överföringen kan jämnas ut på mottagarsidan. Om till exempel en amplitud på grund av en störning inte mäts som $\qty{25}{\percent}$ av maxstyrkan utan som $\qty{29}{\percent}$, kan man anta att amplituden egentligen skulle ha varit $\qty{25}{\percent}$ och rätta värdet.
%</indepth>