På instegsnivån har vi redan lärt känna ström- och spänningsmätare och deras kopplingssymboler. En ström- eller spänningsmätning ska påverka strömkretsen så lite som möjligt, eftersom den egentliga driften normalt sker utan motsvarande mätinstrument. Därför har ström- och spänningsmätare olika höga *inre resistanser*. Den inre resistansen anger hur kraftigt strömflödet genom instrumentet begränsas och motsvarar i princip ett vanligt motstånd. Den inre resistansen anges också i ohm.

<margin>
[picture:238:e_strom_spannung_messung:Samtidig ström- och spänningsmätning]
</margin>

---

En amperemeter kopplas i serie med komponenten som ska mätas, t.ex. ett motstånd. Genom komponenten flyter alltså samma strömstyrka som genom instrumentet. För att strömflödet ska påverkas så lite som möjligt av instrumentet har amperemetern en *låg* inre resistans.

Voltmetrar har däremot en *hög* inre resistans. Instrumentet kopplas parallellt i strömkretsen. Det förbinder därmed två olika punkter i strömkretsen. Den visade spänningen är ett mått på hur stor laddningsseparationen är mellan dessa två punkter. En ström genom denna parallellgren skulle dock bryta ner laddningsseparationen, och det förhindras av den höga inre resistansen.

<indepth>
Idealt skulle en amperemeter ha en resistans på $\qty{0}{\ohm}$ och en voltmeter en resistans på $\qty{\infty}{\ohm}$. I praktiken kan det inte uppnås. Det tittar vi närmare på i avsnitten om HAREC-nivån.
</indepth>