I fritt rum (vakuum) och även ungefär i luft kan våglängd ($\lambda$) och frekvens ($f$), som vi har lärt oss, räknas om till varandra med hjälp av ljushastigheten i vakuum ($c$):

$\lambda = \dfrac{c}{f}$

För ledningar, inklusive antenntrådar, där vågor bildas kan man inte använda ljushastigheten i vakuum, utan behöver en korrektionsfaktor, den så kallade förkortningsfaktorn $k_\mathrm{v}$, som ofta ligger i storleksordningen $\qty{95}{\percent}$, alltså $\num{0,95}$. Den anger hur mycket långsammare utbredningen sker *längs en viss ledning* jämfört med i fritt rum, och multipliceras med ljushastigheten i vakuum:

$\lambda_\mathrm{ledning} = k_\mathrm{v} \cdot \dfrac{c}{f}$

Förkortningsfaktorn är alltså förhållandet mellan utbredningshastigheten längs en ledning och utbredningshastigheten i vakuum.

---

Korrektionsfaktorn beror bland annat på tråddiametern, trådens isolering (dielektrikum) och omgivningens inverkan.

<indepth>
Som vi kommer att se spelar för förkortningsfaktorn hos en *koaxialkabel* bara det använda dielektrikumet roll, och kabelns övriga geometri (t.ex. diameter) kan försummas.
</indepth>

Eftersom korrektionsfaktorn ofta är ca $\num{0,95}$ (alltså $\qty{95}{\percent}$) behöver antenner ofta kortas med cirka $\qty{5}{\percent}$ för att bli resonanta.