Du har tidigare lärt dig vad en BFO (engelska Beat Frequency Oscillator) är. I demodulatorn blandas mottagningssignalen med BFO:n, även kallad hjälpbärvågsoscillator, när signaler med undertryckt bärvåg eller CW-signaler tas emot. Vid SSB-mottagning måste BFO:n ligga exakt på frekvensen för den undertryckta bärvågen. Vid CW-mottagning måste BFO:n ligga på ett visst avstånd från CW-signalen. Detta avstånd avgör vilken tonfrekvens CW-signalen får i mottagaren. För CW upplevs vanligtvis $\qtyrange{600}{900}{\hertz}$ som en behaglig lyssnarton. Skillnaden mellan BFO-frekvensen och sista FI bör därför vara ungefär $\qty{800}{\hertz}$ för bekväm CW-mottagning.

<margin>
[picture:838:e_bfo:BFO i en superheterodynmottagare]
</margin>

En BFO bör ha så hög frekvensstabilitet som möjligt, så att mottagna signaler återges stabilt och oförvanskat och mottagaren inte hela tiden behöver efterjusteras i frekvens. Kristallstyrda oscillatorer är därför bäst lämpade.